“And then a thought came into my brain that wasn’t like the other thoughts. It was closer to me, and louder. I didn’t know where it came from, or if I loved it or hated i. It opened up like a fist, or a flower.” Extremely Loud & Incredibly Close s. 259

“My greatest regret is how much I believed in the future. Why didn’t I learn to treat everything like it was the last time?” s. 281

Eftersom jag lånar böckerna på biblioteket numera kan jag inte stryka under och ha mig längre. Vilket känns konstigt, för när jag träffar på något som ovan är det svårt att bara låta det passera. Jag måste kladda ner dem någonstans. Några i mobilen. Dagboken. Matteboken. På armen. Det var ett tag sedan jag läste ut denna, men lånetiden har inte gått ut än, så nu får ni ta del av den också. Fint va. Det bästa i hela boken finns på sida 78. Gud det här lilla stycket förändrade mitt liv.

“She loved to jump on her bed. She jumped on her bed for so many years that one afternoon, while I watched her jump, the seams burst. Feathers filled the small room. Our laughter kept the feathers in the air. I thought about birds. Could they fly if there wasn’t somewhere, laughing?”

”I pulled the book from him. It was wet with tears running down the pages, as if the book itself was crying.” Extremely Loud & Incredibly Close, sida 180

”He was still looking down. Now the tears did not run down his cheeks, but fell from his eyes to the ground. Let me see you cry, I said.” Extremely Loud & Incredibly Close, 181

Jag har nog aldrig läst en bok som är så innerligt vackert berättande och samtidigt så enahanda och repetitiv som denna. Även om jag tycker om att utmana mig själv vad det gäller böcker och läsa allt, känns det som att jag alltid kommer älska dem som handlar om kärlek allra mest.

Så kortfattat sedan sist: Jag har kärleken, betygen och de återfuktade armbågarna. 

………….Tyvärr stämmer endast det sista, men visst hade det varit mysigt att ha allt. Dock är jag numera en kvinna med tre jobb, så något har jag tydligen gjort rätt mitt i min bojkott av studierna. Längtar efter nya rutiner. Jobba, dansa, kanske koreografera lite, dricka vin, hångla med främlingar och sedan hem och mata katterna. Fast nu listade jag mina nuvarande rutiner tror jag. Dricker mycket mjölk just nu också. Är inne i en mjölkperiod.

Alltså vardagen är ju både helt fantastisk och lite tråkig. Det har ju bara gått någon månad sedan jag lämnade in Ebba och Esther och sen dess har jag knapp skrivit en rad som skulle gå att bygga vidare på. Istället för att tänka själv har jag sett en massa film. Jo men för mycket till och med. Går upp tidigare på morgonen för att hinna se innan skolan. Stannar inomhus långt in på dagen. Plöjer filmer och serier. Läser. Som jag håller på just nu. Och jag kommer på mig själv hela tiden med att bara går ut i skogen. Det är så fint nu, med alla vitsippor och ljuset och till och med insekterna har jag slutit fred med. 

(via etoilelumineuse)